Minnesruna över Björn Eriksson
Av Björn Rönnblad i Röda Rummet 3/98.

Miljövården och den revolutionära strategin
Miljökris, kapitalismens kris. Miljögrupper, antikärnkraftsgrupper, kommittéer mot utbyggnaden av kraftverk i älvar, fronter för hälsoriktig mat osv har bildats. Mer etablerade natur- och miljöorganisationer har ökat aktiviteten mot miljöförstöringen, t ex Fältbiologerna. Den revolutionära vänsterna har tagit upp frågorna och i flera sammanhang börjat delta i ett aktivt arbete med olika miljögrupper. Men vilken plats har miljövården i den revolutionära strategin och vilken plats bör den ha? Vilken funktion fyller miljörörelsen utanför fackföreningar och partier? Vilka ”miljökrav” måste införlivas i den revolutionära strategin? Björn Eriksson, forskare och miljöaktivist, ger här sin syn på dessa problem. Utgångspunkten är miljökrisen och en noggrann genomgång av miljörörelsen utveckling fram till idag. Däefter följer en argumentering för olika krav och organisationsformer som måste aktualiseras i den antikapitalistiska kampen. fjärde internationalen 2 1976.

Glöm inte nationen, socialister!
En av de frågor som Björn Eriksson bekymrade sig för innan han dog var diskussionen om ”globaliseringen”. Han oroade sig för att förhastade slutsatser om hur denna ser ut kan leda till en felaktig syn på revolutionär strategi, och på förhållningssättet till EU och EMU. En redigerad version av ett inlägg Björn ursprungligen skrev för en debatt som pågick i veckotidningen Internationalen under 1997, men som aldrig kom att publiceras där. Från Röda Rummet 3/98.

Kan miljörörelsen rädda världen?
Intervju med Björn Eriksson. (fjärde internationalen nr 2 /1986). Om miljörörelsen, folkrörelsesamverkan och demokrati.